Min son nöjde sig inte med att vara ensam. Inte för en sekund. Innan han föddes hade vi bestämt att han skulle sova i sin säng och vi i vår. Det blev inte så. Eftersom han vaknade varannan timme för att amma blev det helt enkelt ohållbart. Han nöjde sig inte med att sova själv. På dagarna bar jag honom i bärsele tills han somnat. Därefter la jag ner honom i vagnen eller sängen. Efter exakt 30 minuter vaknade han och vi gjorde om samma procedur igen och igen. Ofta somnade han inte om, eftersom han var så arg för att han inte låg kvar där han somnat. Därför bar jag honom ofta flera timmar om dagen.
Jag ammade min son tills han var 14 månader. När han var 10 månader försökte jag sluta, men det tog lång tid innan vi var överens om den saken. Ibland tror jag att han fortfarande idag skulle ammat, ifall jag låtit honom, trots att han är över två år. När han var 6 månader började vi ge honom smakportioner, men det gick inge vidare. Smakportioner av olika märken och hemlagat. Inget verkade duga. Men så en dag, när han var 8 månader fick han tag på ett riskorn som slank ner. Ris är ännu idag hans absoluta favorit. Vid 10 månader började han plötsligt dricka kall välling. Men, den måste blandas med mjölk om den ska drickas, fortfarande idag.
Sömnen är annars det vi fajtas mest med i vår familj. Jag har på något sätt accepterat att han inte vill sova i någon annan säng än vår dubbelsäng. Inte ens i en spjälsäng jämte vår säng. Ibland är det därför väldigt fullt i vår säng, ibland väldigt tomt, då jag och maken ofta trängs på en madrass på golvet i sonens rum. Madrassen är ett av alla våra försök att flytta honom till eget rum, inget har riktigt lyckats ännu.
Självklart har Överlevnadsbarn även sina goda sidor, så även mitt. Min son har ett fantastiskt sinne för känslor. Han känner av och ser minsta lilla förändring på allt och alla och har ett minne som en elefant. Han var väldigt tidig motoriskt och förstår idag tre språk. Han är väldigt envis (vilket jag försöker intala mig själv är en god sida.. :-) )och bäst av allt, han älskar att gosa och kramas och visa sina känslor för dem han bryr sig om och känner sig trygg med.
Idag går han på dagis 16 timmar per vecka. 4 timmar, 4 dagar i veckan. Han gråter varje gång jag lämnar honom, och nästan varje gång jag hämtar. Övergångar är hans stora svårighet. Han har svårt att byta från en sak till en annan och behöver tid på sig att påbörja något nytt. Att avbryta något är egentligen inte något problem (förutom favoriterna på tv). Han är inte så förtjust i nya saker eller personer. Helst ska dessa upptäckas i sällskap med mamma eller pappa för att få bekräftat att de är okej.
När han leker med sina vänner är han väldigt snäll och omtänksam och är mån om att de ska må bra och ha roligt. Självklart har han ibland svårt att dela med sig av sina leksaker, men då är han slug nog att gå och hämta något liknande att ge till sin vän och övertalar dem på något sätt att den där är mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar